torsdag 29 september 2016

Veckans ord på N

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är N.

nallebjörn
Ordet får mig att tänka på en av Lasse och Inger Sandbergs böcker - Inte städa, sa Pulvret.
Pulvret, en liten gosse, har en nallebjörn som är hans stora favorit. Nallen heter Tusse Mikael. Pulvret hittar på en massa lekar med nallen. En dag leker han att Tusse Mikael åker hiss. Hissen är papperskorgen. När mormor kommer på besök vill hon gärna leka, men först måste hon städa lite. Bland annat tömmer hon papperskorgen. När sedan Pulvret letar efter Tusse Mikael och berättar att nallen suttit i hissen, det vill säga papperskorgen, förstår mormor att han råkat kasta nallen. Det blir språngmarsch till soptunnan, men sopbilen har redan varit där. Soptippen är alltför stor för att man ska kunna hitta Tusse Mikael. Då blir det till att gå från affär till affär och leta efter en Tusse Mikael-nalle.

naturen
Klas Hallberg och Magnus Kull har givit ut en serie böcker benämnda Varför växer gräset? De innehåller korta kluriga historier. I den första boken i serien finns den historia som har fått ge namn åt böckerna. Jag återger den i sin helhet:
En man höll på att klippa gräset i sin trädgård när hans fyraårige son kom fram till honom och frågade varför gräset växer.
Mannen visste inte riktigt hur han skulle hantera frågan. Varför växer gräset? Vad svarar man på det, tänkte han.
Han funderade några ögonblick och tänkte berätta om fotosyntesen, om solsken och syre, om samspelet i naturen och om hur det går till när gräset växer. Han insåg dock sin oförmåga att förklara på ett enkelt sätt och bestämde sig för att säga:
- Gräset växer för att det vill växa.
Hans lille son tittade då på honom med stora ögon och frågade:
- Men varför klipper du det då?

Nordpolen
Jag har inte läst någon bok om Nordpolen. Vad vet jag över huvud taget om Nordpolen? Möjligen att det finns isbjörnar långt där uppe. En bok som jag inte har läst är Cykla, panta och rädda en isbjörn. Den innehåller roliga tips om hur man kan leva klimatsmart.
I övrigt får isbjörn mig att tänka på en fråga som man kan använda som ett test av hur mycket folk vet om vår planet:
"Hur hungrig en isbjörn än blir så äter den aldrig en pingvin. Varför?"

nyfiken
Det blir en barnbok igen. Eller flera böcker. Det finns ett antal böcker om den lilla apan Nicke Nyfiken.

nödvändig
Ordet får mig att tänka på den latinska sentensen Navigare necesse est, vivere non est necesse, vilket betyder: Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.
Detta är en av de mest missförstådda sentenserna. De flesta ser framför sig glada medlemmar i en seglarklubb, som glatt säger att segling är så viktigt att det till och med är viktigare än själva livet.
Men det var inte så uttrycket uppkom. Den som uttalade orden var Pompejus. Hans besättning ville inte ge sig ut på Medelhavet eftersom vädret var alltför dåligt så de riskerade att dö. Pompejus tvingade dem dock att bege sig ut på havet, och det var då han sade de bevingade orden. De uttalades snarare hotfullt än älskvärt.

onsdag 28 september 2016

Farväl Eritrea

Titel: Farväl Eritrea
Författare: Samuel Brhane
Antal sidor: 78

Farväl Eritrea är skriven av Samuel Brhane, som kommer från Eritrea, men som numera bor i Sverige. Han skrev ner sina minnen från sin sista tid i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.

Litterärt är boken ingen höjdare. Språket är mycket enkelt och miljöbeskrivningar saknas nästan helt. Men man bör då komma ihåg att det är en sextonåring som skriver om den mest dramatiska tiden i sitt liv. Det är berättelsen som är det viktiga i det här fallet, inte formen.

Det är faktiskt en kärlekshistoria. Samuel lämnar Eritrea när hans älskade tvingas gifta sig med en annan. Kärleken är dock starkare är svårigheterna och de återförenas under den strapatsfyllda resan mot Europa. Brhane berättar kortfattade historier från resan. Förfärliga saker som var och en skulle kunna knäcka vem som helst. Men på något sätt vänjer man sig kanske, eller också stänger man ute det värsta. Nästan som i förbigående skriver han om barn som dör i sin moders famn.

Läs gärna boken. Inte som en litterär skönhetsupplevelse, utan som ett vittnesbörd om de fasor som många flyktingar får genomleva när de lämnar sitt land. Samuel Brhane är dock inte en flykting undan krig och svält, utan det är hans brustna hjärta som får honom att lämna Eritrea. Det är en liten Romeo och Julia-historia där kärleken inte alltid tillåts segra.

PS. Missa inte att jag har en utlottning av boken!

Dagens visdomsord 2016-09-28

Historien ärver vi - Framtiden bygger vi (Okänd)

Tematrio - Höstfärger i titeln

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om höstfärger i titeln. Så här skriver Lyran: Det är snart oktober och definitivt höst. Bra, hösten är min favoritårstid, särskilt när den är så fin som årets har varit. Extra mycket tycker jag om att promenera och sparka i höstlöv. Dessutom är träden så fina när lövens färger skiftar till gult, orange, rött och brunt. Och om dessa färger handlar veckans tema. Berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln! Var så långsökta ni vill i era tolkningar.


Mellan rött och svart är tredje delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. De första delarna heter Brobyggarna och Dandy.
Guillou gjorde mig inte besviken den här gången heller. Den här gången följer vi familjen Lauritzen i både Sverige och i Tyskland under tiden fram till andra världskriget. Det tyska samhället polariseras och motsättningarna letar sig även in i familjen. I släkten finns både judar och SS-officerare.
Jan Guillou är ju en författare som aldrig kommer att få några litterära utmärkelser. Han skriver för en alltför bred publik. Men jag tror ändå att den här romansviten kommer att bli en klassiker. Den kommer med största sannolikhet att filmatiseras, och då kommer vi att ha en svensk Forsythesaga.
(Ack vad jag saknar den serien från min sedan länge svunna barndom...)

Det finns massor med böcker som innehåller färgen röd: Röda rummet, Vi ses vid Röda sten, Röde orm...


Orange is the new black av Piper Kerman är en självbiografisk bok om kvinnan vars förflutna som smugglare av knarkpengar hinner ikapp henne och hon döms till femton månaders fängelse.
Boken handlar om livet innanför fängelsemurarna. Ett hårt liv, men där finns även utrymme för mänsklighet.

Sen kom jag inte på någon bok som innehåller orden gul eller brun, men Lyran skrev ju att vi fick vara så långsökta som möjligt. Därför får det bli Karin Brunk Holmquists Rapsbaggarna. För raps är ju gult, eller hur?
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

PS. Missa inte att jag har en utlottning av Samuel Brhanes bok Farväl till Eritrea.

tisdag 27 september 2016

Nobelprisdags

Om jag förstått saken rätt så kommer Svenska Akademien att avslöja vem som får årets nobelpris i litteratur nästa torsdag, den 6 oktober. I vart fall kommer nobelpristagarna i fysik och kemi att offentliggöras nästa vecka av Kungliga Vetenskapsakademien.

Främste favoriten till nobelpriset i litteratur om man får tro vadslagningsfirmorna är japanen Haruki Murakami (bilden). Det är inte första gången han ligger i topp. Tre andra som ligger bra till enligt samma vadslagningsfirmor är amerikanen Philip Roth, kenyanen Ngugi wa Thiong'o och syriern Adonis.

Jag har aldrig läst något av Murakami. Däremot har jag läst Floden mellan bergen och Om icke vetekornet av Ngugi wa Thiong'o. Jag skulle tycka att det vore jätteroligt om det blev Ngugi wa Thiong'o som vann priset. Dels för att han är en mycket bra författare förstås, dels för att det är roligt om afrikanska författare lyfts fram. Det har varit lite dåligt med det genom åren.

Det har varit dåligt med amerikanska nobelpristagare också. Jag skulle inte bli det minsta ledsen om Philip Roth får priset. Eller varför inte Joyce Carol Oates?

måndag 26 september 2016

Dansa min docka

Titel: Dansa min docka
Originalets titel: The Doll's House
Författare: M.J. Arlidge
Förlag: Lind & Co (2016)
Antal sidor: 374

Dansa min docka vann jag i en utlottning. Det är den första boken av författaren som jag läser. Tydligen är detta tredje boken om kriminalkommissarie Helen Grace.

Ruby Sprackling vaknar med huvudvärk och ett vagt minne av besöket på klubben kvällen före. Hon trevar i mörkret efter sin astmainhalator men hittar inte ens nattygsbordet. Förvirrad rådbråkar hon sin dimmiga hjärna. Hon vet att hon gick hon la sig i sin egen säng, men nu har hon vaknat i en fönsterlös källare.

Detta är en riktigt spännande kriminalroman med högt tempo. Kapitlen är korta, vilket bidrar till det höga tempot. Man kastas mellan personer och platser, men det görs inte på något irriterande sätt. 

Man får följa Ruby, som instängd i källaren får sporadiska besök av en man som av någon anledning kallar henne Summer. Varför han gör det får man inte veta till en början. Att hennes kidnappare är galen råder det dock inget tvivel om.

Under tiden hittas ett ned grävt kvinnolik. Den unga kvinnan har aldrig rapporterats som försvunnen, eftersom familjen fortsatt att ta emot sms och tweets från henne. Det dröjer inte länge innan Helen Grace inser att man har att göra med en seriemördare.

Detta är en riktigt bra och spännande kriminalroman. Ibland förstår jag inte alla Helen Grace' tillbakablickar, men det är möjligt att de förutsätter att man har läst de tidigare böckerna i serien.

Jag kanske ska försöka få tag i dessa böcker. Dansa min docka rekommenderar jag i vart fall varmt.

Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med en namnlös berättare.

Du hemska nya värld

Det här är bilden som sammanfattar vår tid. Ett möte där en kvinna som möjligen är USA:s nästa president deltar. Men ingen tittar på henne, för alla vill ta en selfie... Stoppa världen - jag vill kliva av!

söndag 25 september 2016

En smakebit på söndag - Farväl Eritrea

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken som jag läser nu heter Farväl Eritrea av Samuel Brhane.

Samuel Brhane är en eritreansk pojke som skrivit om sin flykt genom Sahara. Det är en skildring av flyktingrutten till Medelhavet med hans egna ord. Han började nedteckna sin resa så snart han anlänt till Sverige.

Med hjälp av bidrag från ett litteraturprojekt i Strömstads kommun har texten översatts och redigerats. Smakbiten kommer från bokens inledning:

När jag kom till skolan gick jag till Luwams klassrum och tittade efter henne, men såg bara ryggsäcken vid hennes bänk. Jag tittade runt i klassrummet och fick syn på henne till slut. Hon satt längst bak med sin vän Azieb.
När våra ögon möttes började mitt hjärta slå och jag visste inte var jag skulle göra av blicken. Medan jag stod där kom skolans rektor bakifrån och satte sin stav i ryggen på mig. Jag stelnade av skräck, men tog mig samman och sa:
"God dag herr rektor. Hur mår ni?"
Jag trodde han skulle bestraffa mig, men istället log han.
"Bra", sa han. "Gud vare med dig."
Jag sa ingenting.
"Lektionen börjar nu", sa han och beordrade mig att skynda iväg.

PS. Missa inte att jag har en utlottning av boken!

torsdag 22 september 2016

Veckans ord på M

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är M.

Mamma
Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.

Minus
Här får man försöka vara lite fiffig. Nobelpristagaren Orhan Pamuk har skrivit romanen Snö och när det ligger mycket snö på marken är det väl inte så ovanligt att termometern visar på minusgrader.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.

Modig
Detta ord får mig att tänka på Bilquis Begum Sheikhs bok Hon vågade lämna islam.
Den handlar om författarinnan själv, som efter det att hennes man lämnat henne sökte finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.
Efter en tid övergår hon till kristendomen och låter döpa sig. Eftersom hon bor i Pakistan blir det början på en svår tid. Hennes familj och vänner tar avstånd från henne, och snart kommer hoten. En muslim som överger sin tro ska dödas, och det finns gott om män i Pakistan som gärna vill följa Koranens bud och mörda henne.
För Bilquis är det en ständig kamp. Ibland vill hon välja en lättare väg, men då känner hon att "Herrens välbehag" lämnar henne. Till slut blir dock trycket för svårt i Pakistan och hon tvingas överge sitt land och emigrera till USA.
Hon måste vara en modig kvinna, som vågar konvertera till kristendomen trots att detta gör att hon riskerar att mördas.
En tänkvärd bok i en tid då andelen muslimer i Sverige ökar. En kristen som övergår till islam riskerar ingenting (i vart fall inte under jordelivet) men en muslim som konverterar till kristendomen ska dödas.

Mördare
Detta ord passar ju in på de flesta, för att inte säga alla, deckare, så jag får ta en ur högen och det blir en bok av Camilla Läckberg.
Mord och mandeldoft är en bok som skiljer sig från de övriga som Camilla Läckberg har skrivit. Den ingår inte i Fjällbackaserien, men den lite längre delen utspelar sig där och Martin Molin är polis. Den gavs ut för att fira att Camilla Läckberg det hade gått tio år sedan hennes debut - och för att dra in mer pengar till henne och förlaget ;)
Boken inleds med tre noveller - Drömmen om Elisabeth, Änkornas kafé och En elegant död. Tre noveller om ond, bråd död och med en överraskande avslutning. Inte dumma alls.
Men därefter följer en kortroman, som heter Snöstorm och mandeldoft. Alla som läst traditionella deckare vet ju vad doften av mandel kan antyda...
Här tror jag att Camilla Läckberg haft riktigt roligt. Hon har helt lämnat sin vanliga stil och skriver istället en bok som mycket tydligt för tankarna till Agatha Christie och i viss mån Sherlock Holmes. Här är folk isolerade på en ö under en snöstorm när någon blir mördad. Mördaren måste finnas bland dem som befinner sig i huset och polisen Martin Molin samlar dem i biblioteket. Ledtrådar läggs ut lite här och där, men givetvis får man inte veta vem den skyldige är förrän alldeles i slutet.
Historien är inte lika bra som dem Agatha Christie skrev, för vem kan nå upp till hennes nivå när det gäller pusseldeckare. Men den är trots det en trevlig, avkopplande liten historia.
I boken finns även en längre intervju med författaren. Sedan avslutas boken med Camilla Läckbergs deckarskola, där hon försöker lära ut grunderna när det gäller att välja mördare, falska ledtrådar, dialog och miljö.

Mörker
Jag läste nyligen Enoks bok. Enok ska ha levt för sisådär 5000 år sedan och varit farfarsfar till Noa. Enok var var till Metusalem, som var var till Lemek som var far till Noa. En bok från tiden före Syndafloden med andra ord. Enligt vissa uppgifter ska den dock ha skrivits drygt 100 år före Kristus.
Boken finns inte med i Bibeln, men det finns referenser till den. Under många århundraden ansågs den ha varit förlorad, men den återupptäcktes av en skotsk upptäcktsresande i Abessinien (Etiopien) 1773. 
I boken kan man bland annat läsa:
"Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken som är i Dudael, och förflytta honom dit.
Och lägg på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för alltid, och överhölj hans ansikte, så att han inte skådar ljuset.
Och på domens stora dag skall han kastas i elden."

PS. Missa inte att jag har en utlottning av Samuel Brhanes bok Farväl till Eritrea.

Utlottning - Farväl Eritrea

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så har jag fått Samuel Brhanes bok Farväl Eritrea som ett recensionsexemplar. Boken handlar om Samuel själv, som lämnade sitt hemland när han var sexton år. Det är berättelsen om hans sista tid i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.

Men det var faktiskt så att det låg två böcker i paketet. Jag har nu kommit överens med utgivaren om att lotta ut den bok som så att säga blir över.

Vill du vinna boken? Då ska du anmäla dig genom att svara i kommentarsfältet till detta inlägg. Det ger dig en lott i utlottningen.

Om du dessutom berättar om utlottningen i din blogg eller på Facebook, så får du en extra lott.

Lätt som en plätt, eller hur? Du har tid på dig till lördagen den 1 oktober klockan 23.59. På söndagen drar jag en vinnare och meddelar här på bloggen vem som vunnit.