onsdag 18 januari 2017

Dagens visdomsord 2017-01-18

Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen bita eller strypa folk som har irriterat mig. (Winston Churchill)

måndag 16 januari 2017

Tematrio - Saker som är mjuka

Dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat saker som är mjuka. Så här skriver Lyran: Jag har köpt en del kuddar och filtar den senaste tiden och började fundera över saker om är mjuka. Och i vilka titlar hittar man sånt. Temat för denna vecka blir således ett ni kan tolka lite som ni vill. Berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln!

Det här var inte så enkelt inte. Men desto roligare att fundera!

Katter är ju mjuka, så jag börjar med James Bowens Gatukatten Bob.
Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Något annat som är mjukt är snö.
Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna. 

Nu blir det kanske lite långsökt, men pölsa är väl mjukt och lätttuggat? Därför får det bli Torgny Lindgrens roman med just namnet Pölsan.
Pölsan är, i likhet med flera andra av Torgny Lindgrens romaner, underfundig. En äldre man skriver klart en notis (måste vara världens längsta notis) som han avbröt skrivandet av flera decennier tidigare. Där får vi, bland annat, följa två mäns synnerligen ovetenskapliga utforskande av skillnaderna mellan pölsa i olika bygder.
En märklig bok, men ändå smått fängslande. 

fredag 13 januari 2017

Bästa brittiska TV-serien

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Nu är det väl i alla fall hög tid att komma igång med utmaningarna igen efter jul! Och vi rivstartar med en som är svår, i alla fall för mig. Hur välja?!

Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien!

Ja, hur i all världen ska man kunna välja? Det finns sannerligen en del att välja på. Forsythesagan kommer för mig. Vem (i min ålder) minns väl inte Susan Hampshire i rollen som Fleur Forsythe?

Så har vi ju den fantastiska serien Herrskap och tjänstefolk. En enastående serie!

Men det blir kanske så att man har de senaste serierna närmast om hjärtat, och då blir det givetvis Downton Abbey! Vilket fantastiskt persongalleri! Framför allt givetvis i en särklass Dame Maggie Smith i rollen som änkegrevinnan av Grantham.

Varför blir manuset refuserat?

De flesta som kämpar med att försöka få sin roman publicerad råkar ut för att manuset blir refuserat. Jag är en av dem. När man får sitt manus refuserat, speciellt när det bara är i form av ett standardbrev, så blir man lite ledsen. Vad är det för fel på min historia? Jag tyckte ju att det var ett jättebra uppslag!

En lektör som anlitas av Författarcentrum ger en del av svaret i form av "Elva vanliga fallgropar":

  1. Att du tror att ditt manus refuserats av förlagen för att det skulle vara något fel på din historia. Sanningen är att de flesta refuser beror på bristande litterära kvaliteter.
  2. Att du slarvat med inledningen. Till dig som ännu inte skickat in eller funderar på att skicka in på nytt – var särskilt noga med de första tio sidorna. Tänk på att förlagen gallrar bort säkert 90% av alla manus efter en snabbgranskning av just de första sidorna i manus.
  3. Den vanligaste bristen i insända manus är att de är övertydliga. Allting står, ofta flera gånger, och det finns ingenting för läsaren att tillägga. Läsaren vill gärna känna sig delaktig och intelligent och tycker inte om att bli skriven på näsan eller ”glömmas bort”.
  4. En annan fara är benägenheten att redovisa. Så fort en ny person dyker upp får läsaren veta allt om den personen. Så fort något händer som gör att någon associerar till en annan händelse så får läsaren prompt ta del även av denna. Denna ”redovisningsplikt” medför att prosan hela tiden stannar upp.
  5. Det brukar heta att en roman kan få se ut precis hur som helst och tillåta sig precis vilka utvikningar som helst, så länge det finns driv i prosan. Men en roman är som ett tankfartyg, det behöver en viss fart för att bli manöverdugligt. Du måste alltså få upp farten först innan du kan göra vad du vill.
  6. Bristande gestaltning är en vanlig fallgrop. Ibland kan man väl tillåta sig att skriva saker som ”X kände sig trött” eller ”Y blev glad” men om sida efter sida tyngs av den sortens sammanfattande beskrivningar börjar läsaren snart läsa på diagonalen.
  7. Försök undvika att låta alla stycken se likadana ut. Till exempel att du inleder med ett påstående: ”Det hade varit en jobbig dag” som sedan följs upp av ett antal exemplifieringar avsedda att bekräfta påståendet: ”Först hade bilen gått sönder, sedan kom han för sent till mötet och hade glömt ta med sig kontraktet, och när han kom hem hade hans fru blivit sur för att han glömt att det var deras bröllopsdag.” Även om exemplen kanske är roliga så tröttnar läsaren på att hela tiden bli förhandsinformerad om vad som ska komma.
  8. Manuset drunknar i för mycket sammanfattande, onödig information. Orden ”aldrig” och ”alltid”, ”som vanligt”, ”ofta” och ”brukade” kryllar på sidorna. Läsaren ser till slut ingenting annat än dessa småord.
  9. Manuset kommenterar ideligen det som händer. ”X glömde olyckligtvis att hälsa” eller ”Y underlät tyvärr att titta i backspegeln”. Läsaren som själv hade kunnat stå för sådana kommentarer känner sig alltmer reducerad till statist.
  10. Manuset riktar sig till barn eller ungdomar, men du vet inte att bokbranschen delar in barn- och ungdomslitteratur i följande ålderskategorier: 0-3, 3-6, 6-9, 9-12 och 12-15. Du måste också fundera på om din bok ska läsas högt av en vuxen eller om det är en nybörjarläsare i lågstadiet som ska läsa den. Eller riktar sig boken till en mer avancerad läsare i mellan- eller högstadiet? Och tillkommer illustrationer som texten måste ta hänsyn till?
  11. Sist men inte minst: problemet med den allvetande berättaren. Du måste bestämma dig för vilket perspektiv du vill ha och försöka vara konsekvent. Vill du ha ett allvetande perspektiv, alltså med en röst som vet vad som hänt och vad som ska hända, som kan läsa allas tankar och veta vad som sker i det fördolda – så är det viktigt att detta framstår som ett medvetet och inte slentrianmässigt val. Mest effektivt är oftast att konsekvent se allting utifrån endast en huvudperson. Mest enerverande är ett manus där läsaren kastas från hjärna till hjärna till och med i ett och samma kapitel och hela tiden får veta vad var och en tänker.

onsdag 11 januari 2017

tisdag 10 januari 2017

Veckans ord på V

Linda med bloggen enligt O har återupptagit sin alfabetsutmaning efter juluppehållet. Jag blev lite konfys, för det är tisdag idag och tidigare har det varit på torsdagar, men det får väl bli bra ändå ;) Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är V.

valp
Ordet valp får mig att associera till Jan Guillous bok Tjuvarnas marknad. Där finns odrägliga nyrika, som med diverse mygel tillskansat sig enorma förmögenheter, så jag kom att tänka på finansvalpar.
I boken får vi även lära känna ett antal ungdomar som är barn till de nyrika myglarna. Så kallade brats som inte har något vettigare för sig än att supa på innekrogar. Ett valpigt beteende...

vanlig
Det som gör att så många av oss älskar En man som heter Ove är att han känns som en alldeles vanlig människa, samtidigt som man nog inte skulle vilja ha honom som granne. Han är en man som ständigt har kommit i kläm, men han är obrottsligt ärlig och en riktig hedersman, fast en besvärlig sådan.

vansinnig
Om jag skulle bli lämnad ensam på Mars som Mark Watney i Andy Weirs roman med detta namn skulle jag säkert bli vansinnig, vilket skulle göra mig till den förste som dött på den röda planeten.

vemod
Nobelpristagaren Grazia Deleddas bok Elias Portolu fyller mig med ett visst vemod. Den unge Elias älskar verkligen broderns fästmö Maddalena, men han förmår inte öppet visa sin kärlek, och hon gifter sig med brodern. Elias är en olycklig människa. Samtidigt kan jag bli vansinnig på honom som inte lyckas fatta rätt beslut, så jag kunde ha använt boken under punkten ovan.

vän
Just nu går en TV-serie baserad på Mikael Bergstrands roman Delhis vackraste händer. Helt emot sin natur far Göran Borg till Indien, där han finner en osannolik vän i Yogendra Singh Thakur, som kallas Yogi. Yogi tar med Göran på en inre och yttre resa i det myllrande New Delhi.

måndag 9 januari 2017

Grazia Deledda

När jag anmälde mig till Kokos utmaning att läsa alla kvinnliga nobelpristagare i litteratur (de är bara 14 stycken) så angavs möjligheten att få använda en bok man redan läst. Eftersom jag nyligen läst Grazia Deleddas bok Elias Portolu, återanvänder jag det jag skrev då. Romanen skrevs 1903 och Grazia Deledda tilldelades nobelpriset 1926.

Romanen utspelar sig på Sardinien och huvudperson är just denne Elias Portolu. En ung man som nyligen släppts ut ur fängelset. Vi får aldrig veta vilket brott han begått, men det tycks inte vara viktigt. Alla i hans familj och familjens vänner är enbart glada över att han kommit tillbaka. Fängelsevistelsen tycks ses som ett litet oturligt missöde.

Tanken är att han ska arbeta som herde som de övriga männen i familjen, och så blir det till en början. Allt går sin gilla gång, men så presenteras Elias för broderns fästmö, den vackra Maddalena, och han blir djupt förälskad. Hans känslor är besvarade, men han kan väl inte ha sådana tankar om sin brors tillkommande?

Boken handlar om hur Elias brottas med sina känslor. Han försöker låta bli att tänka på Maddalena, men det är omöjligt. Hela tiden dyker hon upp i hans tankar. Han ber andra om råd, men kan aldrig bestämma sig för att följa dem. Det är framför allt hans tvehågsenhet som gör att han blir allt olyckligare.

Mina känslor för boken efter att jag läst den är blandade. Det är en fin och välskriven bok och jag tyckte om att läsa den. Samtidigt kan jag bli helt tokig på Elias. Jag skulle flera gånger ha velat skaka om honom för att få honom att fatta rätt beslut. Samtidigt är jag inte säker på att jag själv skulle ha handlat bättre. Boken igenom tänker jag på en kvinna som aldrig blev min därför att jag var alltför tvehågsen och min rädsla att göra någon illa gjorde att jag miste henne.

söndag 8 januari 2017

En smakebit på söndag - Himmel och helvete

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Himmel och helvete och är skriven av Jón Kalman Stefánsson.

Boken jag håller i min hand är en riktig tegelsten, men det beror på att den är en samling av de tre romaner som utgör Trilogin om pojken. Skriven av den uppmärksammade isländske författaren Jón Kalman Stefánsson.

Böckerna utspelar sig vid förra sekelskiftet. Det är vinter, en ung pojke kommer tillbaka från en fiskefärd, hans bästa vän har frusit ihjäl i ovädret ute på havet. Nu är han ensam i världen med alla sina drömmar. Vi får följa honom i en kamp på liv och död, gå vid hans sida på den mödosamma vägen till vuxenhet och kärlek, särksilt till kärleken, den ljuva och den fördömda.

Smakbiten är från sidan 13:

De har nyss tagit sig till fots över Oländet, repet gick inte av, berget dräpte dem inte med stenar. De skådar ut över havet bägge två, upp mot himlen varifrån mörkret kommer, den blå färgen är inte riktigt blå längre, en gnutta kvällning i luften, stranden mitt emot har blivit lite suddigare, som om den drivit i väg eller var på väg att sjunka ner i fjärran, stranden är nästan helt vit ner från vattenbrynet upp till strandkanten och bär därför ett namn som har med snö att göra.

fredag 6 januari 2017

Löwensköldska ringen

Titel: Löwensköldska ringen
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Bonniers (1984) (Romanen kom 1925)
Antal sidor: 95

Det är möjligt att jag har läst den för länge sedan, men i så fall hade jag glömt handlingen. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Boken på bilden till vänster är inte den utgåva jag har läst. Jag har en samlingsvolym på ett tiotal band med verk av Lagerlöf.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig som deltagare i en utmaning som går ut på att fram till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och då är det väl lika bra att börja med den första. Selma Lagerlöf erhöll nobelpriset 1909.

Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

General Bengt Löwensköld har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Han har fått en mycket dyrbar signetring, som får följa honom i graven. Ringen blir dock stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.

Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 35: En bok som börjar på L.