måndag 14 augusti 2017

En välsignelse

Titel: En välsignelse
Originalets titel: A Mercy
Författare: Toni Morrison
Förlag: Forum (2009)
Antal sidor: 157

En välsignelse av nobelpristagaren Toni Morrison kan ses som prologen till hennes prisbelönta roman Älskade. Den utspelar sig 200 år tidigare i 1600-talets Amerika.

Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.

Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.

Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den åttonde så jag ligger fortfarande lite efter. Morrison fick nobelpriset i litteratur 1993.

Korrekturläsning

Jag har redigerat texten. Det går säkert att göra mycket mer, men någon gång måste man väl sätta stopp.

Nu har jag skickat texten till en som ska korrekturläsa. Sedan bär det av! ;)

söndag 13 augusti 2017

En smakebit på söndag - En välsignelse

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter En välsignelse och är skriven av nobelpristagaren Toni Morrison.

En välsignelse är berättelsen om de svartas första tid i Amerika - slutet av 1600-talet då slaveriet ännu inte var satt i system. Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Smakbiten är hämtad från sidan 111:
Hon brydde sig inte om att de kallade henne Sorg så länge Tvilling använde hennes rätta namn. Det var lätt att bli förvirrad. Ibland var det husfrun eller sågaren eller sönerna som behövde henne, andra gånger ville Tvilling ha sällskap för att prata eller leka eller gå ut och gå. Det var praktiskt att ha två namn, eftersom Tvilling var osynlig för alla andra. Så om hon tvättade kläder eller vaktade gäss och hörde namnet som Kapten brukade använda visste hon att det var Tvilling. Men om någon röst ropade "Sorg" visste hon vad hon kunde vänta sig. Det bästa var förstås när Tvilling ropade från dörren till sågkvarnen eller viskade tätt intill hennes öra. Då kunde hon gå ifrån vilken syssla som helst och följa sitt tvillingjag.

lördag 12 augusti 2017

Kul rubrik

Jag nämnde på Facebook att jag höll på med redigeringen av uppföljaren till Skam (Synd). Det fick en norsk vän att posta nedanstående rubrik från en norsk tidning:


(Det kan ju vara så att det är en norsk kvinnlig friidrottare som avses, men ändå...)

tisdag 8 augusti 2017

Änglarnas sorg

Titel: Änglarnas sorg
Originalets titel: Harmur englanna
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler förlag
Antal sidor: 257

Änglarnas sorg är andra delen av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Den första var Himmel och helvete.

Det här är en mycket speciell bok. Det är nog det minsta man kan säga. Jag tycker om den. Dessa människor som kämpar för att överleva under en karg vinter. Men den är ändå inte helt lättläst. En mening kan ibland vara med än en halv sida lång och det är inga pratminus när någon säger något. Allt vävs ihop. Om inte Stefánsson vore en så bra författare, skulle jag ha lagt bort boken för längesen. Men nu tänker jag fortsätta med tredje delen, men inte riktigt än.

En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.

Jo, jag förstår att det låter knasigt, men som jag sade ovan, så är det ändå en riktigt bra bok. Man känner verkligen att man befinner sig mitt i snöstormen, så detta är en läsvärd bok. Jag lovar.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: En bok från Europa (inte Sverige).

lördag 5 augusti 2017

Bokutlottning hos Mia

På bokbloggen Mias bokhörna är det en utlottning av Rebecka Edgren Aldéns pinfärska bok Och blomstren dö. Det är en psykologisk thriller om mörka hemligheter, lojalitet och val på liv och död.

Här kan du läsa mer om utlottningen!

onsdag 2 augusti 2017

Ett bokpaket


Idag fick jag ett bokpaket med två recensionsexemplar. Det växte ett träd i Brooklyn del 1 och 2 av Betty Smith. Tack till Bookmark förlag.

Onsdagens visdomsord 2017-08-02

Det är verkligen en fantastisk start i livet att ha ett litet antal verkligt goda böcker som är ens alldeles egna. (Sherlock Holmes)

måndag 31 juli 2017

Rickard Wolff i Borgvik

Igår kväll var hustrun (till vänster på bilden) och jag på Spinneriet i Borgvik och lyssnade på Rikard Wolff (till höger.) Det var tredje gången han uppträdde där och vi har varit där alla tre gångerna.

En härlig upplevelse som alltid. Han är en fantastisk artist som verkligen vet hur han ska få publiken i sin hand.

Efteråt köpte vi hans självbiografiska bok Rikitikitavi. (Jag köpte den till hustrun som så gärna ville ha den.) Därefter fick jag fotografera dem tillsammans.

I morse var Rikard Wolff hemlig gäst i TV4:s Nyhetsmorgon. Där avslöjades det att han ska hand om gåtorna i Fångarna på fortet. Där kommer han att kallas Le Wolff. Mångsidig herre!

(Och visst är det väl så att han skaffat sitt stiliga grå skägg för att efterlikna mig...?)

fredag 28 juli 2017

Helgfrågan v. 30

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vilken typ av bok undviker du helst?

Bonusfråga: Motionerar/tränar du?

Jag undviker rena kärleksromaner. Inga böcker med sjuksköterskor som trånar efter den snygge läkaren för mig. Jag ser inte ner på genren. Jag överlåter bara böckerna åt andra.

Det är dåligt med motionerande. I våras deltog jag i en hjärtmotionsgrupp i Friskvårdens regi två gånger i veckan. Om jag inte har något bättre för mig till hösten anmäler jag mig nog igen.

torsdag 27 juli 2017

Vinn debutromanen Transformationen

Magic Frigren kommer i dagarna ut med sin debutroman Transformationen. Detta firar hon genom att lotta ut 3 signerade ex av boken. Vill du vara med och tävla? Gå in på bloggen här!

tisdag 25 juli 2017

Kärleken kommer och kärleken går

Titel: Kärleken kommer och kärleken går
Författare: Stefan Åberg
Förlag: Andra rum Förlag (2016)
Antal sidor: 294

Stefan Åbergs roman Kärleken kommer och kärleken går har jag fått som recensionsexemplar. Boken handlar om Robert och Erna, ett par som blivit tillsammans i medelåldern. Erna har en dotter, Cecilia, som även Robert tagit till sitt hjärta. För att nu inte tala om Cecilias dotter Malin. Roberts förhållande till Cecilias make Andreas är däremot minst sagt ansträngt.

Enligt baksidestexten är detta en fristående uppföljare till boken Vid fyrtio börjar livet, men den utspelar sig drygt femton år senare.

Efter att ha läst en bit av boken börjar jag undra om detta faktum är ett problem. Vid flera tillfällen tänker Robert på sin avlidna hustru Marta. Det är uppenbart att han inte kommit över hennes död. Men eftersom boken utspelar sig när Robert och Erna varit gifta i sju år, så känns det som att det är dags för Robert att gå vidare. Jag förstår helt enkelt inte vad inpassen om Marta har med historien att göra. Kan det vara något som fanns med i den tidigare boken? I så fall går det mig helt förbi, eftersom jag inte läst den. Efter ett tag försvinner dock Marta helt från berättelsen, vilket gör mig än mer konfunderad över att hon dök upp.

En roman kan med fördel röra sig på flera plan samtidigt, men understundom känns det som att jag läser flera böcker samtidigt. Robert och Erna har problem. Han ger henne inte tillräcklig uppmärksamhet, vilket däremot en annan man gör. Cecilia och psykopaten Andreas har definitivt problem i sitt äktenskap. Robert misstänker att Andreas har ett förhållande med en annan kvinna, och smyger som en annan Kalle Blomkvist utanför ett hus där han tror att den andra kvinnan bor. Men jisses! Vem gör så?

Samtidigt har Robert problem på sitt arbete. Han är lärare och det blir allt svårare att upprätthålla disciplinen. Så kan det nog vara, men vad har det med bokens övriga handling att göra?

Och varför håller han på att skriva en bok? Ja, jo, det kan jag väl förstå att man vill göra, men vad tillför det föreliggande roman? Jag får en, måhända felaktig, känsla av att det är författarens egna skrivarmödor som han velat sätta på pränt, och det kunde han enligt min uppfattning ha avstått ifrån.

Det är inte utan att jag önskar att någon gammaldags svensklärare hade gått igenom boken innan den gick i tryck. Det finns avsnitt som rent ut sagt är babbliga. Men det finns också meningar, där saker sätts ihop som nog borde skiljts åt av andra skiljetecken. "Utesittarsäsongen är definitivt över, tänker hon dystert, dags att placera möblerna i förrådet." Ett annat exempel: "Ingen särskilt trevlig promenad den där gången, hon kommer också ihåg varför. Än en gång hade de nått vägs ände, hon hade fått nog och varit på honom om detta vilket han avskydde, speciellt under sådana här vandringar."

Så har vi dessa stycken, och de är många, som inleds med att någon säger något. Sedan, utan att börja på nytt stycke, byter texten perspektiv. Det kan vara berättarrösten som kommer in och beskriver omgivningen, eller också börjar personen tänka på något annat. Här talar vi alltså om det berättartekniska hantverket och jag känner för att utropa: "Ta in en lektör!"

Boken slutar utan att flera av de grundläggande konflikterna ens är i närheten av en lösning, och jag funderar då på om författaren planerar ännu en "fristående uppföljare".

Den bästa delen av boken är trots allt i slutet. Utan att vilja avslöja något kan jag säga att en person ligger i koma på sjukhuset och mycket av fortsättningen hänger på om patienten vaknar eller inte. Då blir romanen faktiskt riktigt spännande.

Drink coffee!

I söndags var vi, familjen, och åt hamburgare. Inget speciellt med det tycker ni, men nu åkte vi faktiskt till Diner45, som ligger vid E45:an i Stöpafors mellan Sunne och Torsby.

De har specialiserat sig på att efterlikna amerikanska matställen från 1950-talet. Stället har blivit så populärt att man normalt tvingas beställa bord, men det gäller inte under sommaren då beläggningen tydligen är lägre.

Men vilka priser! Hamburgare med pommes för 169 kronor. Och sedan tillkommer drickan. Det var inte prisvärt kan jag säga. Gott, men...

En kopp kaffe gick på 28 kronor, och då fick jag en liten kopp som bara var fylld till hälften.

Den största behållningen var de många skyltarna på väggarna. Min favorit ser ni på bilden jag tog.

torsdag 20 juli 2017

Helgfrågan v 29

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia skriver: Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer." Den här gången är frågan:

Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni de ordentliga som bloggar om böckerna direkt? I så fall får ni gärna tipsa mig.
Bonusfråga: Läser du något bra nu?

Jag försöker blogga senast dagen efter att jag avslutat boken. Det beror inte alls på att jag är extra ordentlig. Snarare tvärtom. Väntar jag för länge minns jag inte vad det var som gladde mig/retade mig i boken. Då blir det inte mycket mer än baksidestexten, och hur kul är det?

Boken bredvid sängen och jag har inte riktigt funnit varandra. Men den är ett recensionsex, så jag ska läsa färdigt den och återkommer med omdöme.

onsdag 19 juli 2017

måndag 17 juli 2017

Fjärde provläsaren

Så har jag då fått in ett yttrande från den fjärde och sista provläsaren av mitt manus Synd.

Däri efterlyses bland annat fler villospår och mer miljöbeskrivningar. Åh, jag är så dålig på miljöbeskrivningar, men jag ska göra mitt bästa ;)

Nu är det alltså bara att ge sig på redigeringsarbetet. Tråkigt och roligt på samma gång. Tråkigt att ge sig in i manuset och peta. När jag är klar med en text släpper jag det på något sätt i tanken och känner inte så där jättemycket för att arbeta med texten igen. Roligt, därför att jag vet att texten kommer att förbättras och att jag kommer närmare utgivningen.

söndag 16 juli 2017

Julys folk

Titel: Julys folk
Originalets titel: July's people (1981)
Författare: Nadine Gordimer
Förlag: Bonniers (1991)
Antal sidor: 205

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.

Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.

En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.

Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.

Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Gordimer är den sjunde så jag ligger lite efter. Gordimer fick nobelpriset i litteratur 1991.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: En bok från Afrika.

lördag 15 juli 2017

Helgfrågan v 28

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur viktig är språkriktigheten i en bok?
Bonusfråga: Hur går det med sommarläsningen?

För mig är detta med språkriktigheten viktig. Det stör läsrytmen för mig om det är felaktig meningsbyggnad, egenartade förkortningar, ord som fattas i meningen och så vidare. Då stannar jag upp och irriterar mig på detta och därmed har jag blivit avbruten i mitt läsande. 

Det går bra med sommarläsningen, vilket delvis kan bero på att jag inte sätter upp några krav på mig själv. Jag läser när andan faller på, vilket ofta är när jag gått och lagt mig. Just nu läser jag Stefan Åbergs bok Kärleken kommer Kärleken går. Ett recensionsex som har fått tränga sig före en del andra böcker. Jag brukar försöka ge recensionsex lite förtur. Tyvärr finns i denna bok vissa exempel på det som jag talar om som svar på första frågan, men jag har inte hunnit så långt i den än.

onsdag 12 juli 2017

fredag 7 juli 2017

Bokbloggsjerka 7-10 juli

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vad "krävs" för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

När det gäller karaktären så måste han eller hon ha flera sidor. Inte enbart god, inte endast en ondsint pedofil, utan man ska kunna upptäcka flera olika sidor av personen. Då kanske man förstår varför den som är så hemsk har blivit så. Det behöver inte vara ett försvar för dennes handlingar, men ändå en förklaring. 

Intrigen måste överraska för att vara intressant. Om man redan tidigt i boken har räknat ut handlingen, så är den inte spännande. Historien ska ta nya vägar under läsningens gång.

Helgfrågan v 27

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vilken bok är du mest nyfiken på ur din sommarhög?

Jag kan vara nyfiken på både det ena och det andra. Men efter en del funderande så...

...får det bli den bok som jag just ska börja på, nämligen nobelpristagaren Nadine Gordimers Julys folk. Boken utkom 1982, då apartheidsystemet var i full funktion, och Gordimer beskriver hur ett inbördeskrig bryter ut. Familjen Smales undkommer striderna genom att följa med sin svarta tjänare July till hans hemby.
Här förändras perspektiven. Familjen Smales förlorar sin privilegierade ställning, medan den tidigare så undergivne July får ny makt och myndighet i kretsen av sina stamfränder.

torsdag 6 juli 2017

Björnstad

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Piratförlaget (2016)
Antal sidor: 470

Har ni läst En man som heter Ove, Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här av Fredrik Backman? Glöm dem en stund nu är ni snälla, för Backmans fjärde roman - Björnstad - är något helt annorlunda.

Den här boken hittade jag på årets bokrea, och jag är mycket tacksam för det. Björnstad tillhör de där märkliga böckerna som man kan älska så att man inte vill sluta läsa, men som man ändå måste ta en paus ifrån därför att den väcker så mycket känslor.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.

Jag tyckte mycket om Backmans tre första böcker. Men även den som inte föll för vare sig Ove, mormor eller Britt-Marie bör söka rätt på Björnstad, för det är en bok att läsa och begrunda.
I år kommer förresten fortsättningen på Björnstad. Den heter Björnstad - andra säsongen.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2: En bok med ett djur på omslaget.

onsdag 5 juli 2017

Dagens visdomsord 2017-07-05

Konst är en oavbruten ansträngning att tävla med blommornas skönhet utan att lyckas. (Marc Chagall)

måndag 3 juli 2017

Jag bokade ett bord idag

Idag bokade jag ett bord till Värmlands Bokfestival, som äger rum 17-18 november. Det ska bli spännande att för första gången vara på plats som utställare och inte bara som besökare.

söndag 2 juli 2017

Tredje provläsaren

Idag fick jag kommentarer från den tredje provläsaren av Synd. Även hon hade märkt att jag blandat ihop namnen. Himla tur att man har folk som kan läsa ens text med oförstörd blick.

Särskilt glad blev jag över dessa ord:
Denna boken var bättre än första boken och så tyckte jag att den hade glimtar av humor i sig.

För givetvis vill jag bli bättre. Vore inget vidare om det gick åt andra hållet.

lördag 1 juli 2017

Bokbloggsjerka 30 juni - 3 juli

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu eller genom tiderna)?

Det är naturligtvis en helt omöjlig fråga, men samtidigt en fråga som man bara måste ge någon form av svar på.

Jag tror att man ska undvika dagsaktuella författare. Författarskap bedöms bäst i backspegeln tror jag. Då är det två författare som jag särskilt vill lyfta fram - en kvinna och en man. Båda är nobelpristagare.

Kvinnan är givetvis Selma Lagerlöf. Den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur och den första kvinnan i Svenska Akademien. Bland hennes många romaner märks Gösta Berlings Saga, Jerusalem och Kejsarn av Portugallien.

Mannen jag valt är Per Lagerkvist. Även han var en av De Aderton. Här kan jag framhålla Barabbas, Dvärgen och Bödeln.

Kaosutmaningen 2017 - Halvårsrapport

Nu är det dags att avge en halvårsrapport hur det går med kaosutmaningenUtmaningen går ut på att pricka av minst 20 av de 35 punkterna nedan under år 2017. Varje bok får bara finnas med en gång. Här är punkterna och här kan man också se vilka jag har betat av:

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
Nomadplaneten av Emanuel Blume
2. En bok med ett djur på omslaget
3. En bok på ett annat språk än svenska
4. En bok från Afrika
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika

Dikter av Gabriela Mistral
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige)
9. En bok med en tonårig huvudperson

Brudkronan av Sigrid Undset
10. En bok med fler än tre hbtq-personer
11. En bok med något rött på omslaget

Pion av Pearl Buck
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017

Konklaven av Robert Harris
14. En bok publicerad innan 2000
15. Ett seriealbum
16. En bok du tycker att alla borde läsa

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
17. Sista boken i en serie
18. En bok som har mer än en författare
19. En bok du valde på grund av bilderna
20. En bok om något du brinner för
21. En tegelsten (på över 500 sidor)
22. En bok på under 150 sidor

Mord i vintertid (Antologi)
23. En lånad bok
Pastor Viveka och tanterna (Annette Haaland)
24. En faktabok
25. En bok för barn
26. En klassiker

27. En hyllvärmare
28. En bok som vunnit ett pris
29. En bok du länge velat läsa

Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) av Jonas Jonasson
30. En somrig bok
Italienska nätter av Katherine Webb
31. En bok som utspelar sig före år 1900
Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget
Blå stjärnan av Jan Guillou
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland
34. En hypead bok

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant
35. En bok vars titel börjar på L
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

fredag 30 juni 2017

Helgfrågan v. 26

Jag tar och hoppar på helgfrågan för första gången. Basen för basset är Mias bokhörna. Frågan den här gången är:

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket föredrar ni? Eller har ni något annat?

Instagram har jag inte begripit vad det är, men Facebook har jag. Där kan man nå folk som man inte riktigt har kontakt med i det verkliga livet. Dessutom har jag skapat en sida där för min författarmöda. Den heter Robert Warholm författar.

Jag har definitivt inte Twitter! Med risk att såra någon tycker jag att det är ett forum för intellektuellt mindre bemedlade. Vilka vettiga saker kan sägas på 140 tecken? (Bara som en jämförelse omfattar min kriminalroman Skam drygt 326 000 tecken. Okej, nu finns det säkert en och annan som tycker att det väl inte nödvändigt är något vettigt skrivet för det. Point taken. Men 140 tecken? Seriöst?!)

torsdag 29 juni 2017

En liten utflykt


Igår tog jag med frun och äldsta dottern på en hemlig resa. (Yngsta dottern jobbade.) Målet var Wadköping i Örebro. Något särskilt program hade jag inte hittat på, utan vi flanerade i detta fina område och åt en god lunch.

Wadköping ligger i anslutning till den vackra Stadsparken. Där fanns en stor bassäng för små barn, så det kryllade givetvis av barnfamiljer.

Men det jag särskilt ville nämna var en annan sak. I parken stod en liten kärra med böcker. Det var Örebro stadsbibliotek som gick ut till människor i sommarvärmen och erbjöd dem att låna böcker. De erbjöd även ansiktsmålning, vad nu det hade med något att göra ;)

Jag tyckte att det var en jätterolig idé att biblioteket beger sig ut direkt till platser där det finns barnfamiljer. Detta borde vara något som fler kommunbibliotek kunde pröva.

tisdag 27 juni 2017

Recension i Wermlandiana

Föreningen Värmlandslitteratur ger ut den lilla tidskriften Wermlandiana, som är föreningens medlemsblad. Den kommer ut fyra gånger om året. Där skrivs artiklar om värmländsk litteratur och värmländska författare. Man recenserar även böcker i den digra floran av Värmlandslitteratur.

I det senaste numret finns en recension av Skam. Där kan man bland annat läsa följande:

Boken är (...) en bred skildring av svensk landsbygd i slutet av 1800-talet - med sina mäktiga myndighetspersoner, länsmän, präster m m av föga uppbyggligt slag. Bokens titel är ovanligt relevant. Skam, rädslan för den eventuella skammen, är vad som driver personernas handlande i boken. Att inte dra skam över sig själv och sin familj är vad som dikterar deras görande och låtande. Berättelsen kan gott kallas för en moralitet! En läsning, som gör läsaren ganska så beklämd, sorgsen i själen. Men, som sagt, en välskriven och faktiskt spännande historia är det, om än inte så uppbygglig. Robert Warholm är mest känd som kommunpolitiker men är tydligen också en inte oäven författare.

måndag 26 juni 2017

Andra provläsaren

Nu har jag fått kommentarer från den andra provläsaren av min kriminalroman som haft arbetsnamnet Klockaren. Så kommer den emellertid inte att heta. Det är dags nu att berätta att jag bestämt att den ska heta Synd.

Det är så otroligt roligt att få kommentarer från provläsare, och provläsare 2 har gjort ett gediget arbete, som jag kommer att ha stor nytta av. Man blir så blind när man läser sin egen text. Då tänker jag inte bara på sådana saker som att jag har blandat ihop namnen på personerna ett antal gånger, utan formuleringar som blir hinder för läsandet och ideliga upprepningar av vardagshändelser. Jag blev lätt euforisk när jag fick det här genomarbetade utlåtandet.

När jag fått in svaren från de båda återstående provläsarna ska jag ge mig på redigeringen.

lördag 24 juni 2017

När klockan slår fem

Titel: När klockan slår fem
Författare: Denise Rudberg
Förlag: Forum (2015)
Antal sidor: 336

När klockan slår fem är en bok som jag köpte på bokrean. Tydligen ingår den i en serie, vilket jag inte visste.

Det är sensommar och Stockholm skakas av ett par överfallsvåldtäkter i de finaste kvarteren på Östermalm. När ett av våldtäktsoffren mördas får åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kolleger ta sig an det känsliga fallet. De misstänker ganska snart att det finns kopplingar till en serie våldtäkter som skedde tjugo år tidigare i Lunds studentkretsar. Tillvägagångssättet då liksom nu är utstuderat - efter att noggrant ha valt ut sina offer tar sig gärningsmannen in i deras hem när de sover.

Eftersom boken ingår i en serie hade det naturligtvis varit lättare att hålla reda på poliser och åklagare i boken. Rudberg har dock haft vänligheten att inleda med ett persongalleri, så jag kan kolla där varje gång jag känner att jag missat vem som haft ihop det med vem :)

Romanen är riktigt spännande. Vi får ta del av en misslyckad utredning i Skåne 1994 kring de våldtäkter som ägde rum då och följer i nutid Stockholmspolisens arbete i nutid med att försöka finna sambanden och därmed kunna finna gärningsmannen. Varvat med polisarbetet får vi en inblick i polisernas och åklagarnas privatliv. Vi får en tydlig känsla av Marianne Jidhoffs aversion mot älskarens dreglande korkade hund Putte.

När klockan slår fem är huvudsakligen välskriven och det är inte lätt (åtminstone för mig) att komma på gärningsman och motiv. Vissa gissningar hade jag väl när det gäller gärningsmannen, men det berodde mest på deckargenrens dramaturgi. Motivet däremot hade jag aldrig kunnat gissa. Detta är en bok som jag rekommenderar till alla som gillar deckare som varvar spänning och feelgood. (Men hur jag än grubblar har jag inte lyckats komma på varför boken har den titel den har. Den som vet får gärna kontakta mig och berätta.)


fredag 23 juni 2017

Bokbloggsjerka 23-26 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Det är väl nu man skulle vilja briljera med någon okänd laotisk författare, vars böcker man läst på originalspråket. Men så blir det inte. Jag kollade lite lätt bland hyllorna och tror att två författare sticker ut, även om jag faktiskt inte läst så mycket i en av dessas böcker.

Givetvis måste jag först nämna nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Ett viktigt skäl till att hon är så väl representerad i mina hyllor är att jag på en bokrea för många år sedan hittade hennes samlade verk, trevligt paketerade i en låda.
Eller "samlade verk", böckerna innehåller inte allt som hon skrivit, men i vart fall de saftigaste godbitarna.
Gösta Berlings Saga, Jerusalem 1+2, Löwensköldska ringen, Kejsarn av Portugallien, Herr Arnes penningar för att nu bara nämna några. 

 Den andre är faktiskt Herman Lindqvist. Det beror på att jag vid någon födelsedag, det kan ha varit när jag fyllde 40, fick Herman Lindqvists svenska historia i 10 band. Det är fantastiska böcker, men inte riktigt sådana som man läser från pärm till pärm. Jag har ytterligare någon bok av honom i hyllorna, så hans namn förekommer sålunda flitigt på bokryggarna. Inte helt skönlitterärt, men det sades det ju inte heller något om i dagens uppgift.

onsdag 21 juni 2017

Dagens visdomsord 2017-06-21

Jag är inte säkert på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet, att när vi dör och det blir dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga oss "Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?" Han kommer snarare att fråga "Med hur mycket kärlek har du gjort det du gjort?" (Sankta Teresa av Calcutta)

tisdag 20 juni 2017

Veckans utmaning - Yes or no

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången vill Carolina att vi funderar över det brittiska inflytandet över kultur och språk. Vad kan vi säga yes till och vad säger vi no till? Och vilket överväger?

Intressant fråga. Jag har varit alldeles för lite i det Förenade Konungariket känner jag. En språkresa i tonåren och några Londonresor senare. Därför är mycket av min kunskap om Storbritannien hämtad från TV och böcker.

På yes-sidan finns många olika saker. Det är bara i Storbritannien man finner riktiga pubar. (Ja, jo, på Irland också förstås.) Där finns fantastiska slott och herresäten. Jag gillar den engelska humorn, som Monty Python. Och det lugn som finns i engelska filmer och TV-serier, även om de behandlar allvarliga saker. Se bara på deckarserien Morden i Midsomer. Där dör människor till höger och vänster. Ändå är poliskommissarien fullständigt kolugn. Oxford English är underbar att lyssna på.

På no-sidan finns inte så mycket. Det skulle väl möjligen vara maten. Det finns nog inte en maträtt som inte en engelsk kock kan förstöra. Deras korvar är äckliga. Och hur kan de komma på att servera njurpaj?

Så det är mest yes för mig. Men tar inte det engelska språket över för mycket? Jo, det gör det, men jag skyller inte på britterna. Det är den amerikanska kulturen som väller över oss, och den är jag inte alls lika positiv till.

måndag 19 juni 2017

Tematrio - Sommarplaner

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den sista för den här terminen. Den här gången är temat sommarplaner. Så här skriver Lyran: Dags för sista tematrion den här terminen, jag återkommer i slutet av augusti, förhoppningsvis fylld av nya idéer. Veckans tema handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje.

Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. I morgon inleds under hustruns stränga regemente städningen av förrådet, vilket vi talat om i flera år. Nu ska det bli av, och jag bävar redan. Städning brukar betyda att man ska kasta saker, och jag är inte så bra på det...

2. En vecka in i juli blir det födelsedagskalas. Det är min lilla mamma som fyller 90 år. Det dyker upp en hel del kusiner till mig. Många känner väl på sig att det är den sista stora födelsedagen. Mamma är äldst i släkten och ingen annan har blivit så gammal. Jo, en ingift faster till mig blev 91, men ingen släkting med blodsband så vitt jag vet.

3. Så blir det några enkla resor. Ullared talade vi om. Då tittar vi även in på Lindtbutiken i Kungsbacka! Och så får det bli en tur upp till Jämtland, där hustruns släktingar finns.

Äventyrliga hjärtan

Titel: Äventyrliga hjärtan
Författare: Jakob Sverker
Förlag: Egenutgivning (2016)
Antal sidor: 228

Äventyrliga hjärtan är sista delen i Europatrilogin av Jakob Sverker. De tidigare är Berättelsens ängel och Heidenstams misstag.

Baksidestexten lyder:
"Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa?
Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?"

Det finns böcker som är bra, men som sedan följs av fler, vilket gör att det blir en allt tunnare soppa. Så är inte fallet med Europatrilogin. Jag hade lite svårt att ta mig igenom början av den första delen, men när jag kom till den tredje delen möttes jag av ett crescendo. Spänningen stegras hela tiden, och de relativt korta kapitlen kastar en mellan olika personers perspektiv utan att den röda tråden tappas bort. (Precis som i de tidigare böckerna är författaren generös med hänvisningar till berömd litteratur, och där känner jag mig lite utanför, men det är inte författaren som ska lastas för mina tillkortakommanden.)

Här får en del av bokens karaktärer utsättas för fruktansvärd tortyr, men författaren gottar sig inte åt grymheterna. Det kraftiga våld som finns i delar av boken, är skapade av en anledning. Vi möter den mänskliga ondskan när den är som värst.

När jag når slutet av boken inser jag att jag inte fått svar på alla frågor. Jag tror dock inte att avsikten är att hålla öppet för en fjärde del, utan min tolkning av detta är att det är vi alla som har att skapa fortsättningen. Vilket Europa vill vi ha i framtiden? (Jag önskar författaren ett långt liv så inte David Lagercrantz kommer med en fortsättning...)

Jag vill med glädje rekommendera den här trilogin, som känns mycket aktuell. Det enda som är tråkigt är att böckerna är egenutgivna. Jag skulle önska att något av de större förlagen tog sig an dem, så att de kan nå en större läsekrets.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Sista boken i en serie.