fredag 20 april 2018

Ett bokpaket

Dagens bokpaket innehöll Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. Paketet kom från Bookmark Förlag.

Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har inspirerats av den gångna tidens händelser i och kring Svenska Akademien. Hon skriver: Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara elva ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå.

Vad tycker ni om detta?

Jag vet inte om frågan endast avser Sara Danius avgång. Jag väljer att diskutera helheten.

Akademiens hantering av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson präglas av en ofattbar inkompetens. De påstådda sexuella övergreppen är en sak. Det är en polisiär fråga, som akademien egentligen inte behöver ha någon uppfattning om. Däremot borde de enligt mitt förmenande ha gjort en anmälan när detta kom fram för en hel del år sedan, om jag förstått saken rätt.

Men sedan har vi detta med Arnaults hustru Katarina Frostensson, som ju sitter i akademien. Det har ju framkommit att Arnault vid ett flertal tillfällen har läckt informationen om vem som får litteraturpriset i litteratur och eventuellt även spelat hos bookmaker på detta. Det kan väl antas att det är hustrun som lämnat informationen, vilket strider mot akademiens sekretessregler. Vidare har kulturscenen Forum fått årliga bidrag från Svenska Akademien. Klubben ägs av Arnault, men det har nu framkommit att Katarina Frostensson är hälftendelägare. Detta innebär givetvis att hon varit jävig när beslut om bidrag fattats. Helst borde hon ha lämnat Akademien när nu detta uppdagades, och i andra hand borde övriga ledamöter ha beslutat utesluta henne.

Varför Sara Danius tvingades avgå begriper jag ärligt talat inte. Jag undrar om det finns något bakom som vi inte fått veta. Sista ordet kring detta är nog inte sagt.

Men på något konstigt vis har allt nu kommit att handla om Sara Danius och feminister med knutblus demonstrerar utanför Börshuset och kräver att alla i akademien ska avgå. Helt obegripligt. Varför i all världen måste Sara Stridsberg avgå? Den jag framför allt skulle önska tog sin mats ur skolan är Horace Engdahl.

Jag har alltid haft den största respekt för Svenska Akademien. En fast punkt i kultursverige när de kulturella vindarna växlar. Ungefär som monarkin. Regeringar kommer och går, men kungen består. Därför har hela den här affären gjort mig bedrövad. Jag hoppas verkligen att Svenska Akademien förmår att läkas och att ledamöterna inser sitt ansvar. Akademien bör vara oerhört mycket större än de enskilda ledamöternas egon.

torsdag 19 april 2018

Olikhetsutmaningen: Sanning och lögn

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Så här skriver hon: Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lugn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer som kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan.

Denna vecka handlar det alltså om sanning och lögn.

Den första boken får bli Harlan Cobens Sanningen (originaltiteln är Fool me once).
Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe - som blivit brutalt mördad två veckor tidigare.
Mayas liv skakas ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och Joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska förbli dold.
Sanningen är en spänningsroman som griper tag i en från allra första början. Maya gräver för att få fram sanningar som många har intresse av att dölja. Men hon bär själv på hemligheter som plågar henne.
Tempot i denna roman är högt och jag vill hela tiden läsa lite till. En verklig bladvändare! Till slut får vi veta sanningen - en sanning som kanske inte är den man trodde från början.

Så var det detta med lögnen. Då väljer jag Kerstin Ekmans roman Grand final i skojarbranschen.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.
Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen.
Hon är ju bevars ledamot av Svenska Akademien, även om hon inte deltagit aktivt i dess arbete sedan 1989.

onsdag 18 april 2018

Don Quijote av la Mancha

Titel: Don Quijote av la Mancha
Originalets titel: El ingenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha
Författare: Miguel de Cervantes Saavedra
Förlag: Forum (1955)
Antal sidor: 537

Don Quijote av la Mancha är verkligen en klassiker. En bok skriven som en drift med riddarromanerna, men som nu snarast har kommit att betraktas som närmast synonym med just riddarromaner.

Det är en bok väl värd att läsas, även om läsningen inte flyter jättesnabbt. Det är många högtravande passager, men det är väl detta som är just driften med riddarromanerna.

Stackars Don Quijote har läst alldeles för många riddarromaner, vilket har gjort att hans hjärna har skrumpnat. Han blir galen, men är samtidigt helt redig så länge det inte handlar om ridderskapet. Han får för sig att han är en vandrande riddare som ska försvara änkor och barn och på alla vis bekämpa orättvisor. Tyvärr har han sådana vanföreställningar att hans kamp blir mot såväl väderkvarnar som marionetteatrar. Vid sin sida har han den lätt enfaldige Sancho Panza, som försöker förklara vad som händer genom att stapla märkliga ordspråk på varandra.

Boken är en av dem jag valt inom ramen för Vargnatts klassikerutmaning. Den var min bok för mars, men den har tagit tid att läsa, så nu blir det brått med aprilklassikern. Mer om den senare.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: En klassiker.

tisdag 17 april 2018

Veckans utmaning - Favoritsyskon

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Viktoria berättar att veckans tema är syskonrelationer. Film och litteratur kryllar av syskon, även om det inte alltid är huvudtemat. Kända skådespelare? Musiker, författare, konstnärer, regissörer, modeskapare, bloggare, debattörer? 

Jag tror jag väljer att hålla mig till böckernas värld. Som barn slukade jag flera bokserier där syskon var huvudpersoner. Edin Blyton skrev flera sådana serier. I Fem-böckerna var Julian, Dick och Anne syskon. De andra i femskaran var kusinen George (som ville vara pojke, men som var en flicka med namnet Georgina) och Georges hund Tim. En annan serie av Edin Blyton var Mysterie-böckerna. Där fanns syskonparen Pip och Bets samt Larry och Daisy. I Äventyrsböckerna fanns syskonparen Jack och Ann samt Filip och Dina. Å, vad jag älskade Enid Blytons böcker!

Jag läste också serien Tvillingdetektiverna av författarpseudonymen Sivar Ahlrud (Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud). Tvillingarna Klas och Göran löser brott tillsammans med kusin Hubert.

I Jan Guillous serie Det stora århundradet möter vi bröderna Lauritz, Oscar och Sverre. Serien är ett släktepos, som även belyser samhällsförhållandena. Mycket läsvärd enligt mitt förmenande.

måndag 16 april 2018

Tematrio - Sara

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat Sara. Så här skriver Lyran: Ja, ni förstår så klart varför jag tycker att vi denna vecka ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara.

Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!

Varför inte börja med kvinnan som är anledningen till att Sara finns bland våra namn? Jag tänker givetvis på Abrahams hustru, som vi kan läsa om i Första Mosebok. Hon ska ha varit nittio år när hon fick veta att hon skulle föda en son åt Abraham. Genom den sonen skulle Abrahams säd bli talrik som stjärnorna på himlen.

I Louise Boije af Gemnäs' soman Blodlokan heter huvudpersonen Sara.
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Då söker jag tröst i faktumet att detta är första delen av Motståndstrilogin. Jag hoppas att de många lösa tåtarna knyts ihop i nästa del.

Toscana tur och retur  av Åsa Hellberg köper Sara Raphael en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.






Detta var de tre böckerna som är mitt bidrag till veckans tematrio. Som en liten bonus får det bli ett litet sånginslag:

söndag 15 april 2018

Vad är sant och vad är falskt - facit

I tisdags var det en utmaning från Kulturkollo som innebar att man skulle nämna tre saker om sig själv, men endast två skulle vara sanna och en skulle vara lögn. Jag har lagt in facit i mitt originalinlägg.

En smakebit på söndag - Jag är Fiona som dödar

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson.

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.

Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.

Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.

Smakbiten är från sidan 8:

Hjördis brinner. Jag var tio när hon först drabbade mig. Det var en chock, som att stirra in i solen. Hon var djup, ren och klar som kristall och skrämde skiten ur mig långt innan hon av outgrundlig anledning valde att dela familjeliv med mig.
Med viss möda undviker jag att möta människors blick där jag går. Ögon är inte själens speglar, de är portar till världar och djup. Och här har jag ett problem, jag ser mer än det jag betraktar. I dag behöver jag inte den distraktionen.
Men så börjar jag tänka på något annat och glömmer bort mig.

torsdag 12 april 2018

Helgfrågan v. 15

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången handlar det om kommentarsgranskningen på bloggar, det vill säga bloggar där ägaren valt att granska varje kommentar innan den kommer upp på bloggen. Så frågan är helt enkelt:

Vad tycker du om kommentarsgranskning på bloggen?

Jag tycker verkligen att det är urtrist med kommentarsgranskning på bloggarna. Innan jag går vidare vill jag säga att jag kan ha förståelse för att en del bloggare har valt detta. Det kan säkert förekomma att framför allt kvinnliga bloggare råkar ut för otrevliga/oanständiga kommentarer och därför vill säkerställa att dessa aldrig syns. Men det hindrar inte att jag tycker att det är tråkigt. När det gäller en del utmaningar på bloggarna så kan jag ibland till min förvåning se att ingen har kommenterat på bloggen jag går in på. Men när jag då skriver en kommentar så får jag förklaringen. Kommentarsgranskningen är på. Då ligger det antagligen ett antal kommentarer och väntar. Sedan kan det ju bli så att jag inte tänker på att kolla det blogginlägget igen och då missar jag alla andras kommentarer. Så tycker jag i alla fall.

onsdag 11 april 2018

Vill du bli provläsare?

Jag blev klar med manuset till Ingenting att se för ett bra tag sedan och en mycket begåvad bokbloggerska som är van att läsa manus läste det och kom med många kloka kommentarer som jag använt mig av vid redigeringen.

Romanen handlar om en flicka som på 1930-talet råkar ut för en bilolycka och hon hamnar i rullstol. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men flickan kan förstås inte komma upp på andra våningen. Hon frågar ofta föräldrarna vad som finns däruppe, men vår alltid svaret att där finns ingen att se. Då fantiserar flickan om vad som kan finnas på övervåningen. Åren går, föräldrarna dör, och den nu vuxna kvinnan bor kvar i huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Vi får följa hennes liv under 80 år i ett samhälle som förändras runt omkring henne.

Skulle du vara intresserad av att läsa manuset och ge kommentarer till mig? Någon betalning ges inte, utan du får göra det utifrån ett rent intresse. Mejla mig i så fall till skrivrobert[krumelur]hotmail.co.uk. Du ska givetvis ha ett intresse för böcker och jag vill i första hand ha svar från personer som jag "känner" via min eller din blogg.