söndag 28 maj 2017

Är det så här illa?

Kommer bokläsandet att bli något udda, som bara en liten obskyr klick ägnar sig åt? Läs Karin Olssons krönika här. (Nej, den finns inte som talbok...)

En smakebit på söndag - Bakom din rygg

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter Bakom din rygg och är skriven av Sofie Sarenbrant.

Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.
Detta är den första fristående delen i en trilogi.

Smakbiten är hämtad från prologen på sidan 7:
Allt går så snabbt att han inte hinner uppfatta vad som händer. Plötsligt ligger han ner på den schackrutiga klinkergolvet, utan att begripa hur han hamnade där.
Adrenalinet pumpar.
Blod rinner från sidan av halsen, men han känner ingen smärta. Barnteckningen som hänger på den vita medaljongtapeten har fått röda stänk på sig.
Ändå får han inte ihop det.
Kostymen känns trång och det blir svårare att andas för varje sekund. Yrseln gör att synen sviker, men han anar konturerna av en människa som står lutad över honom.
Han vägrar att erkänna sig besegrad i sitt eget hem.
I sin egen hall.
Mycket hade han sett framför sig den här morgonen, men inte sin egen död. Inte idag.

lördag 27 maj 2017

Den store anonyme

Titel: Den store anonyme
Författare: Nelly Sachs
Förlag: Ersatz (2010)
Antal sidor: 176

Jag har nu läst Den store anonyme av Nelly Sachs, men känner tveksamhet om författarinnan kände till boken. Den är ett urval tidigare okända delvis självbiografiska texter. Hade jag insett detta från början, så hade jag nog valt något annat från biblioteket. En del av texterna är skrivna när hon var intagen på Beckomberga, vilket kan förklara varför de är så märkliga.

Men det är nog inte hela förklaringen. Det fanns en period när det var högsta mode att skriva "svåra" dikter, otillgängliga för de flesta som inte tillhörde den lilla gruppen som skrev dem.

Varför var det då nödvändigt för mig att läsa en bok av Nelly Sachs? Jo, jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Sachs är den sjätte. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1966.

fredag 26 maj 2017

Bokbloggsjerka 26-29 maj

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Avsluta följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag...


...så skulle jag bjuda miss Marple och Hercule Poirot. I samband med middagen skulle jag fråga dem hur de själva skulle gå tillväga för att döda en annan människa. Inte för att jag själv skulle tillämpa metoden, utan bara för att jag är nyfiken vad dessa experter skulle svara.

torsdag 25 maj 2017

Olikhetsutmaning: Arbete och fritid

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna gång handlar det om arbete och fritid.


För arbete väljer jag en bok som har ordet i en sammansättning i titeln.
Johanssons liv arbetsglädje och återuppståndelse är Henrik Johanssons andra bok efter debutromanen Av kött och blod. Denna bok består av noveller och några dikter.
En mjölbagge vaknar upp och är förvandlad till bagare. En kock grävs upp ur sin grav för att arbeta av sina skulder. En förtvivlad djurrättsaktivist tappar tron på sitt eget engagemang. Människor kämpar på jobbet, ger upp, sugs ut, svettas, vinner och skrattar.
Det är en trevlig och underhållande bok. Med vass ironi berättar författaren en historia om maktlösa arbetares liv. Underifrånperspektivet går som en röd tråd genom boken.
Den avslutande novellen, Dödskampens skönhet, är betydligt längre än de övriga och den har ett annat innehåll. En idealistisk svensk aktivist åker till det asiatiska landet Asmarita där en journalist och samvetsfånge, Takeshi Awati, sitter fängslad. Men han återvänder desillusionerad. Var Awati verkligen en demokratikämpe eller endast en simpel brottling? Han vet inte, och ingen bryr sig om detta när han återvänder. Awati behövs som symbol i den svenska mediedebatten. Vad som är sant eller inte är av underordnad betydelse.
Trots att boken präglas av en viss svartsyn är den underhållande på ett stillsamt sätt. Den är väl värd att läsas.


Fritid. Ja, får man lite tid över vore det väl inte så dumt att få åka till Italien. Som i Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. Jag tror inte att jag är den egentliga målgruppen för boken, men jag gillar den. Så det så.
Enda egentliga svagheten i boken är jakten på en försvunnen vinsamling. Där känns det alltför mycket som Lassemajas detektivbyrå. Den hade gärna fått utgå.
Men sammantaget är det en bok som jag gärna rekommenderar, för den som längtar efter en lättläst feelgoodroman.

Kristi Himmelsfärd

Idag är det Kristi Himmelsfärdsdag. Då kan det väl finnas anledning att betrakta detta verk av den italienske 1500-talskonstnären Dosso Dossi.

onsdag 24 maj 2017

tisdag 23 maj 2017

En recension till

Idag dök det upp en recension från bokbloggen Fantastiska Berättelser. Där kan man bland annat läsa:

Jag blir positivt överraskad av vad jag läser. Den här boken är inte alls vad jag väntat mig och det är trevligt. Jag är inte insatt i historien som boken bygger löst på så för mig blir det helt och hållet en överraskning när jag börjar läsa. Jag gillar karaktärerna och att vi får en inblick i vad som kan ha lett fram till det där mordet från många olika synvinklar. Sen gillar jag ju alltid att få en liten inblick i hur det kan ha fungerat i ett litet samhälle, då för ganska så länge sedan.

Hela recensionen återfinns här.

måndag 22 maj 2017

Tematrio - Mammor

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat mammor. Så här skriver Lyran: Det är fortfarande lite svårt för mig att prata så mycket om mammor, jag saknar min så oerhört mycket. Men nu är det i alla fall dags att fokusera på alla mammor i tematrion.

Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen.

Det här är exakt samma fråga som i tematrion den 1 juni 2015. Då svarade jag så här. Nu får jag försöka ta fram några andra mammor.

Jag tänkte ta tre mödrar ur Bibeln. Oavsett om man tror på Bibeln som Guds Ord eller inte så är det onekligen litteratur.


Den första får bli allas vår stammoder - Eva. Den allra första kvinnan enligt Bibelns skapelseberättelse (även om en del vill nämna Lilith). Hon lurades av ormen att äta av frukten från Livets träd. (OBS! Det står ingenstans i Bibeln att det var ett äpple!) Sedan bjöd hon Adam att äta. Därför har då Eva framställts som kvinnan som förde in synden i världen. Det dröjde länge innan Eva ansågs som ett lämpligt namn att ge till flickor.
Eva födde sönerna Kain och Abel. Sönernas förhållande var minst sagt komplicerat. Kain var jordbrukare och offrade av jordens gröda till Gud. Abel var herde och offrade djur från sin hjord. Gud såg bara till Abels offergåva. Då blev Kain vred och dräpte Abel.
Eva var sålunda den första kvinnan som tvingades uppleva att ett av hennes barn dog.


Evas motsats ska väl vara jungfru Maria. Den unga flickan som fick besök av ängeln Gabriel, som sade att hon skulle föda en gosse som skulle kallas den Högstes son. Hon skulle bli havande genom helig ande.
Kung Herodes fick veta av de vise männen att en judisk konung hade blivit född. Stjärntydare berättade för Herodes att denne skulle födas i Betlehem. Då beslöt Herodes att alla gossebarn i Betlehem under två år skulle dödas. 
Jesus undkom emellertid denna massaker, sedan Josef i en dröm fått veta att han skulle fly till Egypten.
Maria tvingades dock cirka 30 år senare uppleva hur hennes son korsfästes.


Vid den tid då Jesus predikade fanns det en annan kung Herodes. Denne hade ihop det med sin brors hustru Herodias. Herodias var ett otäckt fruntimmer ska ni veta.
Deras förhållande stred mot Mose lag och Johannes Döparen fördömde det. Detta irriterade Herodias och hon ville att kungen skulle döda Johannes. Kungen ville dock inte det, men lät ändå fängsla honom.
Då såg Herodias till att hennes dotter Salome dansade för Herodes. Kungen blev så till sig i trasorna att han sade till Salome att vad hon än begärde av honom, skulle hon få. Salome frågade sin mor Herodias vad hon borde be om, och då sade modern att hon skulle be om Johannes Döparens huvud på ett fat.
Kungen kunde inte ta tillbaka sitt löfte, och tvingades därför att halshugga Johannes Döparen.

En svensk kardinal

Det var inte så längesedan jag recenserade Robert Harris' bok Konklaven, som handlar om ett fiktivt påveval. Vi får följa kardinalerna, som genom omröstning ska komma fram till vem som ska bli den nye Påven. Jag tyckte boken var riktigt bra och spännande.

Därför tycker jag att det är jättehäftigt att den katolske biskopen av Stockholm, Anders Arborelius, har blivit utnämnd till kardinal av Påven. Han är den förste svenske kardinalen någonsin.