måndag 25 september 2017

Tematrio - Starka känslor

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat starka känslor. Så här skriver Lyran: Jag sitter här och funderar på valet av veckans tema och det är alldeles tomt i skallen. Eller rättare sagt, det är tomt på tankar och överfyllt av starka känslor. Sorg, ilska och rädsla tränger ut tankarna. Så då får väl helt enkelt veckans tema handla om känslor:

Berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos dig!

Färjan av Mats Strandberg är en bok som väcker obehag
Händelserna utspelar sig på Baltic Charisma, som är på väg över Östersjön mot Finland. Det är dock inte bara de vanliga resenärerna som finns ombord.
Det här är en otäck bok. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det bästa.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.
Jag är dock glad att det är en bok, för den kan man lägga ifrån sig emellanåt. Jag skulle inte vilja se den som film.

Erika Olofsson Liljedahls Någonstans brister himlen väcker ömhet. Kanske inte den starkaste av mänskliga känslor, men jag väljer den ändå.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Jag tror inte man kan läsa den här boken utan att känna en stark ömhet för Elis.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har med Tusen strålande solar av Khaled Hosseini som svar på någon utmaning, men den kommer hela tiden tillbaka till mig. Det är en stark roman som väcker sorg.
Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Dessa exempel på människors ondska och enfald väcker både sorg och ilska.

Ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket med posten. Forum hade vänligheten att skicka mig ett ex av Fredrik Backmans Vi mot er. Tack så mycket för det!

söndag 24 september 2017

En smakebit på söndag - Husfrun

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Husfrun av Nobelpristagaren Sigrid Undset.

Husfrun är andra delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Den första delen heter Brudkronan.

Mitt exemplar innehåller alla tre delarna. Därför är det höga 
sidnummer trots att jag är i början av denna del. Smakbiten kommer från sidan 241:

Julaftonen störtregnade det och blåste. Det var ogörligt att använda slädar, och alltså måste Kristin stanna hemma, när Erlend och husfolket redo till nattmässan i Birgsi kyrka.
Hon stod i stugdörren och såg efter dem. Torrvedsfacklorna, som de buro, lyste rött på de gamla mörka husen, speglade i tunets våta halka. Vinden tryckte ned flammorna och bredde ut dem åt sidorna. Kristin stod kvar, så länge hon hörde dånet av deras ritt i natten.
Inne i hallen brann det ljus på bordet. Kvarlevor av kvällsmaten stodo omkring - grötrester i fat; halvätna brödlevar och fiskben flöto i ölslasket. De tjänstemör som skulle vara hemma hade redan lagt sig till ro  på golvhalmen. Kristin var ensam på gården med dem och en gammal man, som hette Ån. Han hade tjänat på Husaby sedan Erlends farfars tid; nu satt han i en liten stuga nere vid sjön, men kom gärna upp till gården om dagarna, gick och pysslade litet och trodde att han arbetade med besked. Ån hade somnat vid bordet i kväll, och Erlend och Ulv hade skrattande burit honom bort i en vrå och brett ett plagg över honom.

lördag 23 september 2017

Utlottning hos Boklysten

Boklysten lottar ut boken Den goda dottern av Karin Slaughter. (Hu vilket hemskt efternamn!)

Läs om utlottningen HÄR!

Boken är på väg hit

Nu har jag fått ett meddelande från förlaget att Synd har lämnat tryckeriet i Polen och är på väg till Sverige!

fredag 22 september 2017

Och blomstren dö

Titel: Och blomstren dö
Författare: Rebecka Edgren Aldén
Förlag: Norstedts (2017)
Antal sidor: 310

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en bok som jag hade turen att vinna i en tävling. Och sådant är alltid roligt!
Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.

Detta är en trevlig och lättläst bok. Ja, jag tycker det är en trevlig bok, trots att det är en psykologisk thriller.
Allt börjar så rart. Gloria följer med pojkvännen till Ekudden. Visserligen blir det lite ordfäktande vid den första middagen med hans familj, men det blir inga bestående motsättningar. Allt verkar som gjort för en skön och avkopplande tid med sol, bad och trerättersmiddagar med vin.
Men så hittar Gloria en död kvinna. Har hon blivit mördad? Polisen är förtegen, men det verkar som de misstänker det. 
De befinner sig på en ö där alla känner alla. Vad är det egentligen för hemligheter som nu riskerar att komma upp till ytan?
Ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. Mot slutet går det fort och Gloria får till slut svar på alla frågor. Tveksamt dock om hon hade velat veta.
Ibland är språket lite taffligt. Det dyker upp meningar av typen "Men det var något som fick henne att..." och då är jag på vippen att skrika: "Vad då något? Ett opersonligt något kan väl inte hindra någon!"
Men sedan jag bitit ihop och bestämt mig för att inte reta mig på sådana saker, så får jag säga att det är en spännande och läsvärd bok. Författaren har skapat en intrig som har rötter ett par decennier bakåt i tiden, och hon knyter ihop det hela bra på slutet. Så sammantaget är det en spännande bok som jag gärna rekommenderar.

torsdag 21 september 2017

Så ska biblioteket se ut


Så här ska biblioteket se ut i mitt framtida hem. Jag ska bara vinna drömvinsten på Lotto först ;)

Olikhetsutmaningen: Hopp och förtvivlan

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna vecka handlar det om hopp och förtvivlan.

Jag låter hopp representeras av Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn, en av mina favoriter hittills i år.
Att läsa den här boken är att stiga in i en annan värld. Ett Brooklyn för över hundra år sedan. Inte en berättelse om de omåttligt rika, utan om en flicka från en mycket fattig miljö. De har inte många ägodelar och det är inte alltid lätt att sätta mat på bordet, men kärleken mellan familjemedlemmarna är påtaglig. Kärleken fördelas dock lite olika. Francies mamma älskar sonen mer än dottern. Men turligt nog finns pappan där, en slarver men en man med ett gott hjärta. Det är han som ser till att Francie får komma till en bättre skola, trots att det är emot reglerna. Men med en liten lögn här och där ordnar det sig.
Francie älskar att läsa och hennes dröm inför framtiden är att bli författare. En skjuts framåt får hon när en lärarinna kommer på henne med att ha ljugit. Lärarinnan är klok. Istället för att ge henne en anmärkning, säger hon att hon inte skulle vilja ta ifrån Francie hennes fantasi. Men hon ger henne rådet att när hon talar så ska hon försöka säga som det är. Sedan kan hon skriva hur det borde vara. Se där en författargärnings början.
Så trots de egentligen usla förutsättningarna för Francie förlorar hon inte hoppet. Hon har hela tiden målet framför sig. Hon ska få en utbildning. Och hon ska bli författare.

Sedan får det bli David Safiers Ung i ghettot.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg.
Visst finns det små ljusglimtar i boken. Ungdomar blir förälskade i de mörkaste av tider. Men sammantaget väcker boken förtvivlan. Hur tunn är inte den fernissa som vi kallar humanism och civilisation!